Nu har det blivit ordentligt bråttom. Men hur hade det sett ut i det brinnande Europa om Svante Arrhenius tidigare fått gehör för sin klimatmodell? Jan Malmborg berättar historien…

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/jan-malmborg-det-ljumma-intresset-for-svante-arrhenius-klimatforskning-stod-oss-dyrt/ Nu har det blivit ordentligt bråttom. Men hur hade det sett ut i det brinnande Europa om Svante Arrhenius tidigare fått gehör för sin klimatmodell? Jan Malmborg berättar historien om ett vetenskapligt vägväl som blev dyrbart. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Värmeböljorna rasar i södra Europa. Myndigheter står handfallna, politikerna utlyser undantagstillstånd och massmedierna fylls med bilder av brinnande skogar och byar. Hur hamnade vi här? Kunde vi ha undvikit den annalkande klimatkatastrofen? Har det funnits tillfällen då vi kunnat välja en annan väg? Ett sådant vägval kan ha funnits i juni 1896. Då reste svensken Knut Ångström, fysikprofessor vid Uppsala universitet, till Teneriffa. Han besteg vulkanen Teide för att utföra en serie spektroskopiska experiment. Allt för att vinna en akademisk strid mot sin främste konkurrent Svante Arrhenius, fysikprofessor vid Stockholms högskola. I början av året hade Arrhenius presenterat sin klimatmodell, där han försökte leda i bevis hur mängden koldioxid i atmosfären styr jordens temperatur. 1895 hade varit ett svårt år för Arrhenius. Hans gravida fru Sofia hade gått ifrån honom. För att lindra sorgen hade han begravt sig i arbete – tiotusentals räkneoperationer av förhållandet mellan luft och koldioxid baserade på mätningar av värmestrålningen mellan månen och jorden som en gång gjorts av astronomen Samuel Langley. Beräkningarna resulterade i en tabell över hur lufttemperaturen på olika breddgrader påverkas av mängden koldioxid i atmosfären. När han var klar på julafton 1895 skrev en utmattad Arrhenius i ett brev till en tysk kollega: ”Det är helt otroligt att en så obetydlig fråga har kostat mig ett helt års arbete.” Men för Knut Ångström tycktes frågan inte obetydlig. Han såg nu sitt tillfälle att trycka till konkurrenten en gång för alla. Han var övertygad om att koldioxiden inte hade någon betydelse för jordens temperatur. Vilket hans resa till Teneriffa nu skulle bevisa.