En ny diktsamling av Lennart Sjögren är alltid en stor händelse. Gabriel Itkes-Sznap läser ”Vi är en vi är många” som upptryckt mot en glasvägg. Genom den ser han tankens ljusspel…

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/lennart-sjogrens-skarpogda-dikter-talar-om-hopp-och-forandring/ En ny diktsamling av Lennart Sjögren är alltid en stor händelse. Gabriel Itkes-Sznap läser ”Vi är en vi är många” som upptryckt mot en glasvägg. Genom den ser han tankens ljusspel och punchlines, lätta som virvlande löv. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Avslöjar Lennart Sjögren receptet på sin skenbart enkla diktkonst i en essä om Bruno Liljefors, publicerad i tidskriften Artes för trettiofem år sedan? Mycket av det som han där säger om den älskade och hatade nationalmålaren framstår åtminstone som reflektioner över motiv i det egna, strax sju decennier långa författarskapet. Sjögren talar om ”glasväggen” som Liljefors ställer upp mellan människa och natur, en ”illusionslöshet som uppehåller illusionen om livet som något märkligt” och om den ”torftighetens magi” som han menar utmärker Liljefors konstnärskap. I hans riksberömda, i Ikeaskala reproducerade bild av en örn på väg att hugga en paniskt flyende hare ser Sjögren den mytiska iscensättningen av ”ett drama före den mänskliga historien”. Mellan de bägge djurens positioner på bilden går en diagonal linje varigenom ”sluttningen mot underjorden” och ”välkomnandet av upproret” anges samtidigt. Dessa utsagor återger med mer eller mindre exakthet vad som pågår i Lennart Sjögrens egen diktvärld, som å ena sidan är krass och illusionslös, å andra sidan suggestiv, gåtfull och märklig. ”Torftighetens magi” kunde vara titeln på en samlingsvolym med Sjögrens dikter. ”Vi är en vi är många” bärs helt och hållet av denna dubbelhet. Läsaren möter avskalade meningar och sentenser, hastiga vändningar och kiasmer, förnimmelser av den öländska hembygden, snöfall, ugglor, kalkstenshällar, byråer och ryssjor. Och samtidigt förtrollning, nätter, magi och förundran: ”Vi har en föreställning om världen/ har världen en föreställning om oss.” Bokens titel är en diktrad men utgör också sammanfattningen av en vision som genomströmmar hela författarskapet och som i böckerna under det senaste decenniet gestaltas med oerhörd skärpa. I ”Det röda äpplet” från 2022 talar ett diktjag från en vårdinrättning om ensamheten i långa korridorer, solstrålars spel på vita väggar, halvt nynnade psalmer och eländiga blöjbyten, samtidigt som rösten hos detta enda diktjag blir till en polyfoni av röster. Hela vårdinrättningen, hela boendet, åldrandet och döendet självt, ekar i jagets stämma.