Skvaller, godis, hästhår ända in på underkläderna och barbackaritter ut på ängen. Stallivet på 90-talet var en magisk tid.

Skvaller, godis, hästhår ända in på underkläderna och barbackaritter ut på ängen. Stallivet på 90-talet var en magisk tid. I skolan älskade killarna att försöka retas med att konstatera att hästar gör sig godast på smörgåsen. Varenda en trodde väl att det urvattnade skämtet var något briljant nytt påhitt. Det hade ändå ingen större effekt på oss hästbitna på 1990-talet. Vi visste ju att vi hade världens bästa hobby. Efter snart 35 år i stallet har tiden som ung hästflicka fortfarande en alldeles särskild plats i mitt hjärta, och det är jag inte ensam om. – En stor del av min barndom och tonårstid gick åt till att vara i stallet. Jag var där så gott som dagligen. Endast hög feber eller något knepigt prov i skolan kunde hindra mig från att åka, minns Anne Hall-Ramstedt. Om somrarna övernattade hon i en liten stuga på stallområdet i Dragsvik i Ekenäs för att kunna tillbringa alla dygnets timmar där. Stugan var spartansk med gamla sängar i stål, som tidigare stått på den närbelägna garnisonen. Väggarna pryddes av hästplanscher från tidningar som Wendy, Penny och Min Häst. I samma stuga bodde vi lägerdeltagare.