Litterär sakprosa samlar kulturfolket på Österlen. Det är litteraturfestival och inget kan stoppa samtalen om världen. Josefin Olevik åkte dit och lyssnade till inspirerande prat s…

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/josefin-olevik-boklasare-far-ljuva-traumashots-pa-osterlen/ Litterär sakprosa samlar kulturfolket på Österlen. Det är litteraturfestival och inget kan stoppa samtalen om världen. Josefin Olevik åkte dit och lyssnade till inspirerande prat som bråkar med böckerna. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Det är ett skrytigt Österlen som bresar sina höbalar för litteraturfestivalen ”Sakli(g)t”. Vetefälten skimrar och majsen är rufsig och mitt på en åker strax utanför Simrishamn ligger konsthallen Rikstolvan. Där intill ett rum byggt av hö, med ilskna svidknott och öppen himmel. Här samlas några hundra personer (200 biljetter om dagen) för fjärde året i rad, under en helg för att prata om ett urval av de mest intressanta aktuella fackböckerna. Publiken är yngre än för gängse litteratursamtal och ställer avancerade frågor. En stor andel verkar själva ha skrivit böcker, här finns prominenta forskare, före detta politiker och konstnärer som med sin respektive bakgrund hjälper till att ta scensamtalen vidare. Så finns det skäl att reta sig? Nej, det tycker jag inte. Den gemensamma nämnaren är intresset för sakprosa, biljettpriset är lågt och tillåtande. I år är temat minne. Ett verktyg som ingen av de inblandade författarna kommer ifrån, men vars användning är komplicerad. Peter Englund (aktuell med ”Om att misslyckas”) som är först ut berättar hur han intervjuade människor om ett mordfall som inträffade på 1960-talet och kunde jämföra deras berättelser med gamla utsagor i polisens förundersökning. Det var knappast en bokstav rätt. Ulrika Knutson (”Den besvärliga Elin Wägner”) ger en allmän varning för att inhämta information från släktingar. De har inte sällan diametralt olika bilder av en familjs dynamik.