DN:s reportage från Drottningholmsteatern väcker minnen. Jag minns glädjen i regissören Giorgio Strehlers blick när vi talade om hans favoritscen.

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/leif-zern-jag-minns-nar-giorgio-strehler-prisade-drottningholmsteatern/ DN:s reportage från Drottningholmsteatern väcker minnen. Jag minns glädjen i regissören Giorgio Strehlers blick när vi talade om hans favoritscen. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Jag läser Johannes Hagmans kärleksfulla beskrivning av Drottningholmsteaterns scenmaskineri (DN 30/7) och återvänder i tankarna till ett möte med Giorgio Strehler, den italienske regissören som för sjuttio år sedan gästspelade med Piccolo Teatros uppsättning av Carlo Goldonis ”Två herrars tjänare” just på Drottningholmsteatern. Nu – på 70-talet – repeterade Strehler ganska oväntat Strindbergs kammarspel ”Oväder” i Milano. Jag satt med under en lång dags repetitioner. Efteråt – sent på kvällen – talade Strehler om Drottningholmsteatern som sin favoritscen. Hans poäng var att den höll liv i teatern som ett hantverk, i kontrast till ”de tyska teknikscenerna”. Den hade allt som behövdes. Jag minns glädjen i hans blick: ”Jag vill göra en film om Drottningsholmsteatern!” Att Giorgio Strehlers ”Oväder” inte blev inbjuden att gästspela i Sverige hör till de stora skamfläckarna i vår moderna teaterhistoria. Snacka om drömspel – den här var drömmen själv, scenen som ett förvandlingarnas Utopia.