Det verkade vara vanligt att inte tänka alls.

När vi år 1984 flyttade hit till Hunstugehult så gick avloppet från vårt hus rakt ut i ån. Nja, inte rakt ut, det fanns en brunn på stranden där de fastare partiklarna löstes upp innan avloppet hamnade i ån. Innan dess hade vi badat på badplatsen i Säveån i tio somrar. Den låg nerströms avloppet som slutade i ån… Och som sannolikt inte var det enda avloppet som gjorde det. När vi flyttade hit ändrade vi avloppet så att det inte längre mynnade i åt, utan stannade i en trekammarbrunn på tomten. Min aversion mot avlopp som släpptes ut i åar var därefter så stor att jag inte badade i Säveån förrän avloppsreningsverket i Floda – som låg uppströms – först hade stängts. Följdverkningarna av nittonhundratalsmänniskornas handlande tycks ha undgått dem fullkomligt. Hormoslyr användes av USA under Vietnamkriget för att avlöva djunglerna och förstöra skördarna för vietnameserna. Amerikanarna kallade det för Agent Orange. I Sverige användes det bland annat till döda växtligheten längs järnvägarna. År 1975 drack en man hormoslyr i teve för att bevisa att det var helt ofarligt. Medlet tillverkades i Teckomatorp av BT Kemi. Han som drack hormoslyret var BT Kemis VD, Lars Foss. (Han överlevde. Och blev 83 år. Men hormoslyr kan ge nerv- och fosterskador.) Teckomatorp blev senare berömt när det visade sig att BT Kemi grävt ner stora mängder tunnor med gift på fabriksområdet. Saneringen kostade staten 420 miljoner kronor När vi var på besök i Kanada någon gång på 80-talet så hade vårt värdfolk små söta skyltar på gräsmattan med förbud för att beträda den. Gräsmattan sköttes av ett företag som hette Chemilawn. (Kemigräsmattan.) De hade nyligen besprutat den och gåförbudet gällde i några dagar efter det.