Victor Malm, Mikaela Blomqvist och Nils Olsson ger sina perspektiv på AI-striden.

AI har på kort tid blivit en av litteraturvärldens mest omdebatterade frågor. Är språkmodellerna ett hot mot litteraturen? Borde man hänga ut alla AI-fuskare? Eller kanske är det inte så farligt?Expressens kulturchef Victor Malm, GP:s kritiker Mikaela Blomqvist och litteraturvetaren Nils Olsson ger sina perspektiv. En prisvinnande novell har anklagats för att vara AI-plagierad. En amerikansk roman drogs tillbaka av ett förlag efter att det visat sig att den skrivits av en AI-chattrobot. I svensk kontext har projektet kring den svenska språkmodellen SE.LLMA väckt starka reaktioner bland författare som motsätter sig att Författarförbundet ska upplåta deras verk för AI-träning i syfte att utveckla en svensk språkmodell. Debatterna om AI-modellernas intåg i litteraturen skär igenom en rad konflikter. De handlar om allt från hotet mot upphovsrätten och risken för en urholkad litterär kvalitet till frågor om etik, bildning och vad litteratur i sin bredaste mening egentligen är. Men hur bör man egentligen tänka kring AI:s intåg i litteraturen? Är det verkligen så farligt? – Blandar man in en procent AI i en litterär text, så är det AI hela vägen ner, säger Expressens kulturchef Victor Malm som menar att gränsen för honom är tydlig även om språkmodellerna används inom många olika kunskapsområden. Malm, som tidigare (30/5) efterfrågat en diskussion om var gränserna för AI-genererad journalistik går, likställer användningen av språkmodeller som ChatGPT för att skriva en debattartikel med plagiat. Han menar också att AI riskerar att göra oss dummare. Men är det inte så att de flesta läsare inte skulle märka om en text var AI-genererad?