På en kväll drack professorerna och studenterna nästan 200 flaskor Rhenvin. En ny biografi om den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel lyckas både med att fånga människan…

På en kväll drack professorerna och studenterna nästan 200 flaskor Rhenvin. En ny biografi om den tyske filosofen Georg Wilhelm Friedrich Hegel lyckas både med att fånga människan bakom idéerna – och väcka nya tankar om vart världen är på väg. Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. ”Vinden hängde länge i luften utan att börja blåsa.” Året är 1810 och Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831) återger meningen i ett brev till en vän. Han minns den från en fransk väderleksrapport. Varför är den så upplyftande? För att den implicerar att tillvaron inte bara består av det som är, utan också av det som är i vardande. Ja, i själva verket är allt i vardande, hela tiden på väg att förvandlas till något annat än sig självt. Ingenting är självidentiskt. Vinden är närvarande redan i det vindstilla – där har vi på sätt och vis kontentan av Hegels magnum opus, ”Andens fenomenologi”. Väderleksobservationen återges i Jürgen Kaubes biografi ”Hegels värld” (Fri tanke), som fick det tyska fackbokpriset 2021 och nu har översatts till svenska av Jim Jakobsson. För Kaube blir meningen en bild av Hegels dåvarande sinnestillstånd. Han är rektor för en skola i Nürnberg, han har visserligen publicerat ”Andens fenomenologi”, men med begränsad framgång. Han är en filosof bland andra, utan något större erkännande.