När det nya pensionssystemet infördes lovade politikerna att pensionen skulle vara minst lika bra som ATP. Tjugo årskullar senare visar siffrorna att löftet bröts – och att kvinnor…

När det nya pensionssystemet infördes lovade politikerna att pensionen skulle vara minst lika bra som ATP. Tjugo årskullar senare visar siffrorna att löftet bröts – och att kvinnor drabbades hårdast. År 2005 sänktes pensionsavgiften från 18,5 till 17,21 procent av lönen. De flesta tror fortfarande att det är 18,5 som avsätts. Det är det inte. Skillnaden beror på att den del som betalas som egenavgift i praktiken återbetalas genom en skattereduktion, och aldrig riktigt når pensionssystemet. En statlig utredning från 2025 bekräftar att den faktiska avgiften är för låg för att leverera de pensionsnivåer som utlovades, skriver Riksdagen. “Innan pensionssystemet gjordes om hade de flesta en allmän pension som motsvarade 61 procent av slutlönen. Då lovade ansvariga politiker att det nya systemet skulle vara minst lika bra, men så har det inte blivit”, säger han till Allas. Den senaste mätningen av årskullen 1957 visar en kompensationsgrad på 43 procent. Kvinnor i samma årskull får i snitt 15 600 kronor efter skatt. Fattigdomsgränsen ligger på 16 363 kronor. Pensionsmyndigheten rapporterar att kompensationsgraden för total pension, inklusive tjänstepension, nådde 70 procent för medelinkomsttagare under 2024. Det ser bättre ut, men ökningen beror nästan helt på att åldersgränserna höjts – inte på att pensionerna blivit generösare, skriver Pensionsmyndigheten. Den som arbetar längre får mer. Men grundproblemet kvarstår: avgiften är för låg. “Frågar du politikerna säger de att svenskarna jobbar för lite och går för tidigt i pension. Frågar du mig är pensionsavgiften för låg”, säger Håkan Svärdman.