I söndags lovade justitieminister Gunnar Strömmer (M) att regeringen ska hinna rösta igenom en slopad mängdrabatt för fängelsestraff före höstens val – i alla fall på papperet. Att Kriminalvården saknar tillräckligt med platser fram till år 2040 avfärdas. ”Vår inriktning är att det här ska träda i kraft under nästa mandatperiod”, sade Gunnar Strömmer till SVT och fortsatte med att det krävs ”hårt arbete”. Att lova hårda tag utan att resonera kring de längre perspektiven är enkelt, men prislappen för regeringens stressade tidsplan drabbar samhället på riktigt. Det kan tyckas märkligt att regeringen pressar fram hoprafsade lösningar trots att de flesta remissinstanser sågar reformerna och verkligheten talar emot dem. Att svaret på alla problem är fängelse må vara en amerikansk paradgren, men det har inte varit en svensk lösning. Efter amerikansk modell omformas nu den svenska rättsstaten i ett rasande tempo utan att Strömmer verkar utvärdera konsekvenserna. Reformer som innebär att 14-åringar ska låsas in och att mängdrabatten slopas för att fängsla ännu fler, strider mot det rättssystem som har tagit decennier att bygga upp. Frågan är om Moderaterna fortfarande kan kalla sig liberalkonservativa när de så lättvindigt kastar bort vår rättstradition. Allt förebyggande arbete offras nu för att hålla Sverigedemokraterna på gott humör. Målet med Kriminalvårdens verksamhet har länge varit att hjälpa människor tillbaka till ett hederligt liv. Dagens politik tjänar tyvärr inte det syftet. Våra fängelser har i stället blivit överfulla myrstackar där våldet eskalerar. På anstalten Kumla ökade antalet anmälda incidenter från 15 fall år 2015 till 116 fall år 2024. I en sådan miljö blir Kriminalvårdens uppdrag omöjligt. Ett trångt och våldsamt liv på kåken gör dessutom få människor redo för ett skötsamt liv på gatan med ett jobb att gå till. När straffen skärps drabbas också domstolarna, och i slutänden blir det vardagsbrotten som nedprioriteras. Förra året fortsatte antalet inkomna mål till domstolarna att öka med 4 procent. Eftersom häktade unga och grova våldsbrott prioriteras först i domstol, läggs resten på hög. Regeringens entusiasm för fler i fängelse innebär att brottsoffer i vardagen tvingas vänta ännu längre. En nära vän till mig valde nyligen att dra tillbaka en anmälan om sexuellt våld efter beskedet att det skulle ta upp till ett år innan en åklagare ens tittade på fallet. Hennes upplevelse delas av många. Chanserna till upprättelse är idag så små att människor helt enkelt inte orkar vänta på ett rättsväsende som av politiken i stället tvingas prioritera att sätta barn bakom lås och bom. Forskning från bland annat USA visar en bister verklighet: längre straff minskar inte brottsligheten på sikt. Däremot leder det till smockfulla fängelser och en skenande nota för skattebetalarna. Oavsett om man ska laga motorn i en bil eller stoppa kriminalitet på våra gator är enkla lösningar sällan de bästa. De 65 miljarder kronor som utbyggnaden av våra fängelser beräknas kosta hade i stället kunnat investeras i mindre skolklasser, fler lärare och ett rättssystem som faktiskt har tid att utreda brott.