Att samlas, synas, bli fler och fler och skruva upp volymen snarare än att tystna är det bästa sättet att trygga människors rätt att få leva och älska i frihet.

Att samlas, synas, bli fler och fler och skruva upp volymen snarare än att tystna är det bästa sättet att trygga människors rätt att få leva och älska i frihet. Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. Festen förlöpte precis som tänkt. ”Sprakande färger, konstnärliga utstyrslar, strålande sol, dunkande musik och bubblande glädje”, som SvD kunde rapportera. Hotet från islamister var helt enkelt ytterligare en anledning att sluta upp bakom firandet av att få leva och älska i frihet och trygghet. Att Stockholm Pride hölls i skuggan av terrorattentatet mot Berlins pridefirande var inget som tilläts hindra det svenska evenemanget. ”Glatt och lite allvarligt”, som den deltagande statsministern Ulf Kristersson uttryckte saken. Hotet från islamister var helt enkelt ytterligare en anledning att sluta upp bakom firandet av att få leva och älska i frihet och trygghet. Trots att denna frihet är en för många grupper relativt nyvunnen rätt också i Sverige och väst, är Pridefirande sedan flera år en självklarhet på de flesta platser i vårt land. Möjligen så självklart att vi inte fullt ut ser betydelsen av den stolta kärleksmanifestationen i dess många uttryck. Kanske är det på grund av denna självklarhetens överväldigande kraft som ingen skulle komma på att kalla Pride-deltagarna för islamofober. Även om deras öppna kärlek och ogenerade fester gjorts till måltavla för islamisters terrordåd, senast vad det verkar i Berlin, skulle inte ens de mest intersektionellt drillade högskolestudenter hålla offren medskyldiga för dåden. Lika väsensfrämmande skulle det vara att börja mumla om att tona ner evenemangen och agendan och låta islamister styra vad man får göra på svensk mark. Poliserna runt tåget går med självklarhet där med uppdraget att skydda deltagarna och alla deras uttryckssätt.