Den som tror att AI gör humanistisk bildning överflödig har missförstått vad som håller på att hända. När svaren blir billiga blir frågorna dyra, skriver Anders Fridén, Sverigechef…

Den som tror att AI gör humanistisk bildning överflödig har missförstått vad som håller på att hända. När svaren blir billiga blir frågorna dyra, skriver Anders Fridén, Sverigechef Palantir, i Di:s debattserie Sommarbrevet. De senaste årens utveckling av AI har sänkt kostnaden för teknisk utveckling på ett sätt som redan märks i vardagen. Presentationer, statistiska analyser och datorprogram kan tas fram till en bråkdel av kostnaden i tid, arbete och kronor jämfört med för bara fem år sedan. Det har utlöst en kambrisk explosion av mjukvara, nya tjänster och svenska teknikbolag som med AI som grundbult kan betjäna kunder på helt nya sätt. Men den mest intressanta konsekvensen är kanske inte att mer teknik kan byggas snabbare, utan att själva flaskhalsen flyttar. Länge var teknisk kompetens den begränsande faktorn: utvecklare var sällsynta, dyra och svåra att behålla. Därför fick otaliga experter och chefer med djup insikt i sina problem vackert hålla sig till tåls, eftersom de själva inte kunde omsätta sina idéer i fungerande mjukvara. När den kostnaden nu faller blir den avgörande frågan i stället vad som bör göras, för vem och varför. För även om det blir mer mjukvara är tid och uppmärksamhet lika ändliga som tidigare. Deras värde stiger när allt fler saker plötsligt blir möjliga. Där, i teknikens kölvatten, sker en oväntad upprättelse av den klassiska humanistiska bildningen. Jag kan ana suckarna, jo, visst är det bra att läsa böcker men det gör inte mitt företag snabbare eller mer lukrativt. Filosofi och litteratur i all ära, men det jag vill ha är sunda marginaler och bättre försäljning och effektivare myndigheter. Det är vi två om. Humanistisk bildning är inte prydnadskunskap för människor med gott om tid, utan träning i att förstå människor när de inte beter sig som kalkylen säger att de borde. En historiskt skolad ledare känner snabbare igen hybris, flockbeteenden och gamla misstag i nya förpackningar. Den som har övat filosofi märker lättare när ett resonemang bara låter stringent för att slutsatsen redan har smugits in i premisserna. Den som har läst litteratur har gång på gång tvingats se världen inifrån någon annans huvud, med allt vad det innebär av självbedrägeri, fåfänga, rädsla, kärlek och längtan efter mening.