Norge har förvandlat sina oljevinster till världens största fond, medan Sverige lättvindigt slumpar bort metaller. En statlig mineralfond behövs för att säkra framtida generationer…

Norge har förvandlat sina oljevinster till världens största fond, medan Sverige lättvindigt slumpar bort metaller. En statlig mineralfond behövs för att säkra framtida generationers välstånd, skriver debattören Erik Paulsson. Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Sverige är en framstående gruv- och mineralnation. Så har det varit under århundraden och så kan det förbli under kommande generationer. Detta har bidragit till att bygga ett rikt och välmående land där gruvklustret idag står för mer än 3 procent av BNP. Regeringen presenterade den 23 juli en ny mineralstrategi. Fokus ligger bland annat på stärkt konkurrenskraft, nationell självständighet, ekonomisk säkerhet, beredskap, förenklade tillståndsprocesser, miljöhänsyn och ökad acceptans hos allmänheten. Det problematiska är dock att även om nya mineralfyndigheter upptäcks och utvinns, är metaller och mineraler en ändlig resurs som förr eller senare tar slut. Det saknas en långsiktig strategi för framtiden att hantera denna ändlighet. Norska Stortinget instiftade år 1990 norska oljefonden (idag officiellt Statens pensjonsfond utland). Målet var att dämpa effekterna av oljans prisvolatilitet på norsk BNP samt att för framtida generationer säkra en viss del av tillgångarnas värde i utvinningen. Idag är fonden världens största statliga fond och förvaltar förvaltar strax under 22 000 miljarder norska kronor. Flertalet andra nationer och delstater har instiftat sådana statliga förmögenhetsfonder; även inkluderat sådana med stora mineralfyndigheter såsom Chile, Wyoming (USA), Alaska (USA) etc. Sverige bör göra detsamma med instiftandet av en svensk statlig mineralfond. I regeringens nya mineralstrategi saknas ett sådant förslag. Men framtida generationers välstånd bör inte slösas bort. Svensk gruvindustri är under strategisk expansion drivet av ett förändrat säkerhetsläge och en ökad efterfrågan på kritiska mineraler såsom eftertraktade jordartsmetaller. Gruvnäringen bidrar idag med tusentals jobb. Indirekt står det svenska gruvklustret för bedömt fler än 100 tusen arbetstillfällen som genererar skatteintäkter till stat och kommun. Utöver dessa sedvanliga skatter och bolagsskatter i miljardbelopp erhåller svenska staten olika undersöknings- och miljöprövningsavgifter samt mineralersättning från gruvföretagen. Mineralersättningen är två promille av värdet på brutna mineraler där tre fjärdedelar går till fastighetsägare och en fjärdedel går till staten. År 2025 uppgick mineralersättningen endast till 23 miljoner svenska kronor. Staten fick 6 miljoner kronor. Det innebär att svenska statens mineralersättning är bland de lägsta i världen vilket är märkligt då mineraler i marken är just en ändlig resurs. Metallerna slumpas bort. Inrättandet av en svensk statlig mineralfond bör förslagsvis göras med en nivåhöjning av den svenska mineralersättningen och att en stor del av dessa avgifter går till den nya fonden. I samband med detta bör även lokalsamhällets kompensation ses över, vilket regeringen belyser i den nya mineralstrategin. Det kan också finnas skäl att se över ifall mineralersättningen ska baseras på royalties, vinstdelning eller en kombination. I och med att gruvverksamhet initialt är extremt kapitalintensivt kopplat till miljöavsättningar och kapitalinvesteringar, bör detta faktum också tas i beaktande. Därav kan en vinstandelsmodell vara aktuell (egentligen en skattesats på den del av vinsten som överstiger en normal avkastning på det investerade kapitalet). En framtida utredning bör påvisa olika alternativ till utformning. Det är dock av högsta vikt att de totala skattekostnaderna för gruvbolagen inte gör så att förutsättningarna för gruvinvesteringar i Sverige blir försämrade; snarare det omvända med andra samtidiga och förbättrande åtgärder. Här kan exempelvis förenklingar för prospektering och exploatering spela in så att totalkostnader för gruvbolagen över tid minskas. Detta samtidigt som ett starkt miljöskydd bibehålls.