Tv-adaptionen av succéromanen är över förväntan.

KulturNär Bret Easton Ellis succéroman blir tv-serie har man låtit skönheten stå i centrum. ”The Shards” är en lika kuslig som bländande vacker mordgåta där ett satanistiskt ritualmord aldrig är långt ifrån nästa hemmafest. Nina Morby är positivt överraskad. Visst, dagens unga brottas med kroppshets, mobbing på sociala medier och klimatkris. Men tonåringarna i början av 80-talet hotades av något betydligt mer skräckinjagande: seriemördarna. Det var The Hillside Strangler, The Toolbox Killers, The Golden State Killer och The Night Stalker, för att nämna några av dem som härjade i Kalifornien vid tiden. Det är inramningen för Ryan Murphys nya serie ”The Shards”, som baseras på Bret Easton Ellis autofiktiva roman med samma namn. Efter att den tänkta HBO-serien hamnade i ”utvecklingshelvetet” landade den till slut i händerna på regissören bakom ”American horror story” och ”Monster: The Jeffrey Dahmer story”. Och kanske var det lika bra. Två avsnitt in är mina (visserligen rätt låga) förväntningar överträffade – med råge. Berättelsen utspelar sig under författarens sista år i high school. För Bret (Igby Rigney) och hans vänner är tillvaron precis så bekväm och extravagant som den bara kan vara för den kaliforniska eliten; de bor alla i stora villor med hemhjälp, föräldrarna är nästan aldrig hemma och droger finns i överflöd. Det är Los Angeles i evigt sensommarljus, quaaludes, dry martinis och fester som badar i ett konstant ljusblått sken från poolbelysningen. Världen kretsar kring kapitalism, pengar och sex. Men det ljuva sista skolåret får snart en abrupt vändning när två händelser inträffar som ingen förutom Bret tycks ana hänger ihop: seriemördaren The Trawler börjar härja i deras område och skändar offer på de mest makabra sätt. Samtidigt flyttar den mystiske Robert Mallory (Richard Geres son Homer Gere) till staden och börjar i Brets klass.