Tiden och bronsåldersmyten ligger väl inbäddade i Christoper Nolans film ”The Odyssey”. Vad är tiden och vad gör den med oss? Myter handlar till sist om oss själva, skriver Ola Lar…

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ola-larsmo-nolans-odysseus-ar-kusin-till-den-plagade-oppenheimer/ Tiden och bronsåldersmyten ligger väl inbäddade i Christoper Nolans film ”The Odyssey”. Vad är tiden och vad gör den med oss? Myter handlar till sist om oss själva, skriver Ola Larsmo i sommarserien ”Irrfärder”. Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner. Naturligtvis har det uppstått konflikter kring Christoper Nolans film ”The Odyssey”, vilket är som det ska då det faktiskt är en succé. Nolan har lyckats föra över en grundmyt till vita duken på ett vis som gör att folk flockas. (Var det Borges som sade att det bara fanns två myter i västerländsk litteratur – Odysseus och Kristus?). Rasistbabblet kan vi lämna därhän. Lite konstiga är också de mer seriösa invändningar som rests om historicitet – hade grekiska bronsåldersriken för tretusen år sedan verkligen så fina båtar? (Det verkar de haft.) Men det rör sig ju om en bronsåldersmyt. Det är som att bråka om vilken hjälm guden Tor hade. Vad som däremot fälls ut som fascinerande är Nolans underliggande diskussion om tid. Det har alltid varit hans ämne, också i SF-filmerna, liksom i hans tidigare mästerverk ”Dunkirk”. Vad är tiden och vad gör den med oss? Alltså hittar man en sådan grubblartråd om tidens natur också i ”The Odyssey”. Som när Cyklopen (välgjord) äter människor. Då är det Goyas tavla av Saturnus/Kronos som skymtar: tidens gud som äter sina barn. (Det finns fler sådana anspelningar på kända konstverk, som Gericaults ”Medusas flotte”.) Nolan har lagt möda på att skapa en trovärdig bronsåldersvärld och för också in sin diskussion om epoken i replikerna, ibland aningen övertydligt: Odysseus får säga att bronsens tid går mot sitt slut. Men här finns en större underliggande tanke om varför ett antal bronsåldersriken gick under, ungefär vid den tid då ”Iliaden” och ”Odysséen” utspelar sig, i katastrof och brand. Precis som det gick för Troja – efter Odysseus egen list med trähästen.