Här hamnar människorna ingen vill ha

De gamla fattigauktionerna är tillbaka med full kraft men kallas inte auktioner längre utan placeringar och särskilt boende, och framför allt folkbokföring. Natalie Hart och Anna-Karin Nysten, chef för Individ- och familjeomsorgen i Ljusnarsbergs kommun, talar om knepiga, byråkratiska ärenden som gäller människor som står längst ner, så långt ner att de flesta av oss aldrig ser dem, knarkare och fyllon, multisjuka, människor med psykiska problem, små barn som hade oturen att få föräldrar som torterar dem, som inte ger dem mat och som säger: allt är ditt fel, utan dig skulle allt vara bra. Dessa människor bollas mellan kommuner för ingen vill sitta med Svarte Petter, att få ansvar för en person som kan behöva hjälp i åratal, decennier, i vissa fall hela livet. – Vår kommuns budget är ungefär 360 miljoner kronor, säger Hart. Vi har fyra individer som tillsammans kostar 12,5 miljoner per år. Det är fyra procent av våra gemensamma tillgångar. Svenskarna är ett av Europas mest skuldsatta folk. De sammanlagda skulderna hos svenska privatpersoner växer år för år. Från Skinnskatteberg i Västmanland till Eda i västra Värmland löper ett bälte av kommuner där andelen invånare med skulder hos Kronofogden hör till de högsta i landet. Längs nästan samma breddgrad – omkring 59,5 grader nord – ligger några av de orter där ekonomiska problem, utflyttning och social utsatthet satt djupast spår. I fyra reportage reser Aftonbladets Peter Kadhammar genom Skinnskatteberg, Filipstad, Ljusnarsberg och Eda. Han möter kommunpolitiker, präster, socialarbetare och människor som lever med skulder, arbetslöshet och en känsla av att samhället dragit vidare utan dem.