Kräftskivornas tid är här och årets förutsättningar för kräftfiske ser goda ut.

Kräftfiskaren Martin Karlsson fiskar kräftor i Hjälmaren. Är kräftorna mindre än elva centimeter läggs de tillbaka i vattnet, eftersom köparna inte vill ha för små kräftor. Foto: Anna Hållams/TT Kräftskivornas tid är här och årets förutsättningar för kräftfiske ser goda ut. Men den svenska flodkräftan är akut hotad – och själva kräftskivan kan vara en tradition som långsamt håller på att försvinna. – Jag tror att det kan vara ett ganska optimalt kräftår. Vi har haft en relativt varm vår och en ganska trivsam sommar, sett ur en kräftas perspektiv. Det gör att de ömsar skal som de ska och äter bra, säger Martin Karlsson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten. Är sommaren för sval kan det dröja längre innan kräftorna ömsar skal. Det är när de ömsar skal som kräftorna växer, men under själva ömsningen går de inte in i kräftburarna. I Sverige finns två arter av sötvattenskräftor, den inhemska flodkräftan och signalkräftan. Signalkräftan planterades ut under 1960- och 1970-talen för att kompensera för minskningen av flodkräftan, som drabbats hårt av kräftpest. Men det visade sig att signalkräftan själv bär på smittan utan att bli sjuk, vilket har bidragit till att flodkräftan fortsatt minska. Signalkräftan finns med på EU:s förordning över invasiva arter. – Det kan ju ses som lite av en katastrof att vi tog in signalkräftan då det påskyndade försvinnandet av flodkräftan. Men det stora problemet i dag är att signalkräftan fortfarande sprids genom illegala utsättningar. Det är de utsättningarna som fortsätter att hota de kvarvarande bestånden av flodkräfta, säger Patrik Bohman, miljöanalytiker på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Men det finns risk att den inhemska flodkräftan försvinner successivt, tror Patrik Bohman. Den räknas som akut hotad, enligt Artdatabankens rödlista. – Det finns över 10 000 bestånd med signalkräftor. För flodkräftan återstår färre än 800 bestånd, säger Patrik Bohman.